Slutar aldrig att förvånas

Jag kommer aldrig att sluta förvånas över människor. Hur mycket tid man än spenderar med en person eller hur mycket man än tycker om någon så känner man aldrig verkligen personen. Man kan tro att man gör det, men det kommer att komma situationer då denna är som en total främling för dig. Det pålitliga som du satte all din tilltro till är spårlöst försvunnet. Hur handskas man då med faktorn att man aldrig verkligen känner en människa? Ska man leva i oro och ångest? Eller är det bara att acceptera att det är så och ta smällarna när de kommer oavsett hur ont det gör? Eller ska man rusta sig och ha det i bakhuvudet medan tiden går? Jag vet inte. Vad jag dock vet är att jag kommer aldrig att sluta förvånas över hur människor kan förändras. Det man trodde va riktigt kommer inte att vara för evigt, det är bara en tidsfråga.......